Författare: adminhanna

Vi behöver strukturer. Väggar att luta oss mot när livet snurrar. Det är tryggt att veta ramar och förutsättningar. Det är tryggt att veta att jag är hållen – av ett system, av samhället, av

Fortsätt läsa

I morse vaknade jag med en dröm, som dröjde sig kvar i morgonens dimma. Och jag blev plötsligt medveten om alla de människor, alla de möten, som hållit mig genom livet. Och med det följde

Fortsätt läsa

Stillheten. Skogen. I körsbärsträdet surrar bin och humlor. Fåglarnas klara sång. Vindens sus som får vindspelet att plinga. Stillhet och ändå inget som är stilla. Full aktivitet och ändå så stilla.  Här är jag idag.

Fortsätt läsa

Jag vaknar ur en dröm. Jag sitter på ett tåg och vet att jag ska med ett flyg. Jag har glömt vilken station jag ska gå av på. Jag minns inte vilken tid planet går

Fortsätt läsa

Ibland behöver kroppen tid. Ibland är den inte på humör. Den känns seg, ovillig. Huvudet är långsamt. Det är nära till känslor; kanske irritation, kanske ledsenhet, kanske ilska, eller kanske bara lättrördhet i största allmänhet.

Fortsätt läsa

Jag möter en ek på min promenad. Den är stor, ståtlig. Men en del av den har brutits av och hänger ner framför stammen. Jag undrar om blixten har slagit ner i den. Jag går

Fortsätt läsa

Idag tog jag en morgonpromenad. Jag landade på en plats där jag kunde sitta på en trädstam med ryggen mot en ek. Jag satt där och lyssnade till en meditation som ni hittar längre ner

Fortsätt läsa

Det var en gång i början av 2000-talet... Jag satt på en tunnelbana i Stockholm, på väg någonstans. Bland den reklam som var uppsatt i vagnarna så hade SL också tema dikter. Och en dag

Fortsätt läsa

Rädslan. Att kliva ut på kanten, se landskapet under sig. Rädslan blandad med pirret. Mod är att göra det som jag egentligen inte vågar. Mod är att möta sina rädslor. Mina rädslor. Våga se dem

Fortsätt läsa